Öppen för bokade middagar, guidningar mm.

Långvinds bruk påbörjade sin verksamhet under 1600-talets sista decennier, viss oklarhet råder om vilket år privilegium utfärdades, och om det i så fall var Albrekt Behm, som dog 1679, eller Petter Schönström och Magnus Blix som fick detta privilegium. Vad det gäller ägarförhållande kan det vara av intresse att notera att bruket från senare hälften av 1700-talet fram till 1873 helt eller delvis var i den i brukssammanhang kända släkten von Stockenströms ägo. 1770 beviljades de dåvarande ägarna till Långvinds bruk, Isak Tottie och Salomon von Stockenström, privilegier även för uppförandet av Boda bruk, som sedan kom att drivas som ett förlag till Långvind. Bruket var också under kortare perioder ägare till Larsbo och Danielsbo sågverk. För en mer detaljerad beskrivning av brukets verksamhet rekommenderas Petrus Norbergs Hälsinglands järnbruk i gången tid, men ytterligare en upplysning kan bidra till förståelsen av förteckningen, nämligen att Långvinds bruk redan från början tog sin malm från gruvor belägna i Roslagen, t ex Vigelsbo och Utö gruvor. Denna hantering har satt sina spår i arkivbildningen. Volymerna F 3: 6-8 innehåller handlingar rörande Vigelsbo gruvor, och då framförallt Vigelsbo gruvors intressenter. Intressenterna bestod av olika bruksägare, 1852 t ex ägarna till Strömbacka och Lögdö bruk förutom Långvinds bruksägare, som gemensamt drev gruvorna. Platschefen vid gruvorna sända regelbundet redogörelser för verksamheten till intressenterna, och det är bl a de här redogörelserna, som framför allt visar de ekonomiska förhållandena vid gruvorna, som utgör innehållet i de ovan nämnda volymerna. Liksom de allra flesta övriga järnbruken i Sverige drabbades även Långvind av den stora järnbruksdöden under 1870-talet, men en sporadisk tillverkning av stång- och tackjärn fortsatte fram till 1902, som var det sista år som masugnen vid Långvind var i gång. Långvinds bruks arkiv är mycket välbevarat, särskilt vad det gäller lösa handlingar som finns från slutet av 1500-talet och framåt.

Material på Landsarkivet i Härnösand

[ Start ] [ Uppåt ]